Här sitter jag nu och myser i stugan, regnet öser ner utanför fönstret.

Dottern är på konfirmationsinskrivning idag.

Det känns som 100 år sedan jag själv tog konfirmation, och nu är hon stor nog att ta steget.

Beslutet var helt hennes eget. Det har varit tveksamt in i det sista.

Jag kommer ihåg den tiden som en tid fylld av massa nya kompisar och skratt.

Vi hade så kul tillsammans och vissa har jag fortfarande kontakt med.

Men kyrklig är jag inte.

Jag tror att det är en bra "utbildning" för våra unga att prata om etik, moral, empati, hänsyn m.m.

Jag hoppas att hon får ha mycket roligt och lära sig nya inflallsvinklar på livet på den här nya "resan".

                                                                                     Annelie